...and so the time passes us by...

Ingen ångest what so ever. Snarare tvärt om =)

I´m a bad gal, men d visste man ju redan.

Nu ska jag få kärlek från min son <3

//a*a*a*

Low.

Känner mig nere.
Nedvärderad, negligerad, ratad like a bunch of crap.

En djup olycka/sorg inom mig,
men det kommer inga tårar.

Varför ska jag fälla tårar över något som inte är värt det - Mig.

Make me smile again my friend//a*a*a*













1meter med Lace idag =)

Old times...

...But not same tracks.

Like a wildflower.
Like peace.

Just nu vet jag ingenting om allting.
Förvirringen är total och jag flyr allt mer till min fristad - Stallet och Lacie <3

Trevligt för övrig.
Mår bra.
Mår bra av dem jag har runt mig*

(Det finns ett undantag i löftet)

//a*a*a*













Make me smile - Stay - If it´s only for the day - Stay a while*

Wind of changes*

Lycka.
Ett vackert ord.

Jag tror faktiskt inte att jag haft det så här "perfekt" på väldigt, väldigt länge.
Jag har verkligen allt man kan önska sig.
Och det blir bara bättre =)

//a*a*a*













Om jag hade vetat då vad jag vet nu.
Ville du någonsin ha mig?

En sten som lyfts från mina axlar.

INFEKTIONSKLINIKEN, KALMAR.

10/4 2004.

Nu VET jag.

Jag VET att mina misstankar är bekräftade.

Jag VET att det INTE fanns något som jag hade kunnat göra för att hindra det,

han dog för 36 år sedan på Banhof Zoo.



Äntligen kan jag sluta anklaga mig själv.

Ett steg i rätt riktning - Ett steg mot frihet.

Winds of change*

Han frågade om jag ville leva för att jag själv ville det.
Jag svarade "ja".
För nu vill jag leva.
Jag lever inte längre för att andra "krävt" det eller för att jag "måste".
Jag lever för att jag vet att jag inte är ensam.
Jag lever för att det finns ett liv där ute som jag kan få.
Jag lever för att jag har kunnat känna ren lycka och nu vet att den finns.
Jag lever för min son som är mitt allt.
Jag lever för mina djur som ger mig villkorslös kärlek.
Jag lever för min otroliga mamma som jag avgudar.
Jag lever för att jag har så många fler glädjeämnen och anledningar för att leva än för att inte göra det.

Vändpunkt 07/08.
D.F 28/11 -07.
Nyårsafton <3

Jag är inte så misslyckad ändå.
Jag har fixat rätt mkt och jag vet att jag kommer att ta mig till framtidsdrömmarnas mål.
"Du kan allt bara du vill..."
Jag kan ALLT bara jag VILL. Och jag SKA.

Ingen förstår det som händer nu, det är inte heller nödvändigt eller något jag kräver.
Men vänd mig inte ryggen och gå.
Nu om någonsin behöver jag mina nära och kära som mest.
Jag behöver stöd, få höra att jag klarar det, få höra att jag är värd något och en kram då och då skadar inte heller.

För än är jag kvar i den sårade, skadade, arga, lilla flickan.
Det är henne jag ska bli fri ifrån för att kunna bli mig, ett jag.
Det kommer inte bli lätt i och med att jag har konstaterad personlighetsklyvning till följd av min uppväxt.
Så vem av alla är jag?
En mix av alla kanske?
Eller så får jag ska en jag som jag känner är jag, någon jag kanske till och med kan tycka om och vara stolt över att vara.

//a*a*a*












"Älska mig som mest när jag förtjänar det som minst..."

Första tatueringen made by Annan =)

Kvinnor kan oxå =) Och jag är rätt nöjd för att vara första gången som jag ens höll i en tatueringsmaskin... Kul som fan var det oxå! Någon frivillig??? =)

People are strange, when you´re a stranger...

Jag vill prata med någon, bara höra en röst.
Jag lyfter luren, men det är ingen där, bara en ton som förmedlar ensamheten till mig.
Vem ska jag ringa?
Varför ska jag ringa?
Finns det någon som skulle orka lyssna?
Varför skulle någon vilja lyssna?

Det är ju mig det handlar om.
Hon, ni vet.
Ingen.

Jag fryser av ensamheten och förvirras av medicinen.
Rädd är precis vad jag är just nu.

Jag önskar att det fanns någon som kunde hålla i mig när jag faller, för nu faller jag.
Hårt.

Jag vill så gärna bara höra någons röst, bryta isoleringen - Återvända till nuet.

Stolthet.
Kanske.

Feghet.
Kanske.

Men mest är det nog för att jag tror (och vet) att mitt samtal, vid den här tidpunkten (02.20) skulle bli rätt brutalt avvisat och det går bara inte, inte nu.

Rädsla - Jag är rädd - En ensam, rädd liten flicka med en lång väg att gå.

Sen, när jag är hel, då kommer ALLT at gå =)
Jag hoppas och jag tror.
Jag vill ju så gärna.

JAG!

Är detta ett liv? Eller är det vägen mot ett?

Jag tänker i alla fall kämpa, och om nu detta är vägen till ett liv, då får jag ta det. Jag VÄGRAR ge upp den här gången. Jag SKA bli hel.

Igår kom minnena ifatt mig.
Vet Du hur ont det gör att släpas uppför en trappa lädd med heltäckningsmatta i bara en arm så att man sträcker en muskel?
Jag vet.
Vet Du hur det känns att se sin mamma förtvivlad/knäckt, sittandes och gråta på golvet i köket?
Jag vet.
Vet Du hur det känns att få höra att du bara är i vägen/värdelös/dum i huvudet i stort sett dagligen under hela din barndom?
Jag vet.
Vet Du hur det känns att ligga längst in under Din säng och höra skriken/gråten/bönandet?
Jag vet.
Vet Du hur det är att inte få gråta?
Jag vet.
Vet Du hur det är att inte få röra sig i sängen, utan att man måste ligga blick stilla?
Jag vet.
Vet Du hur det känns när den som ska skydda och älska Dig slår sönder hela hemmet?
Jag vet.
Vet Du hur svårt det är som barn att skydda sin mamma från Djävulen?
Jag vet.
Vet du hur det känns att aldrig ha velat leva utan ständigt levt för att det "krävts/behövts"?
Jag vet.
Vet du hur det känns att vara tio är gammal och skära upp Din handled med ett rakblad så blodet strömmar?
Jag vet.
Vet Du hur det känns at bli hotad med ett hagelgevär av den som ska skydda och älska Dig?
Jag vet.
Vet Du hur det känns att ständigt vara rädd, ständigt tassa på tå och aldrig veta hur man ska vara för dagen?
Jag vet.
Vet Du hur det känns att aldrig duga?
Jag vet.
Vet du hur det känns att offra ALLT och få INGET?
Jag vet.

För jag minns nu.

Inte allt, men en del, tillräckligt.

De skulle ha skyddat mig... VARFÖR? Jag var ett barn för helvete! Deras barn!

Jag frågade henne igår varför hon inte tog mig och bara drog - Hon visste inte.

Jag vet. Hon kunde inte. Är man fast i klorna på Djävulen så tar man sig inte därifrån så lätt.

Det ursäktar inget men det förmildrar. För jag vet. Jag har varit där. Men jag tog mig hit och jag ska i mål.

Jag ska överleva och leva, vilja leva.

Jag älskar honom/Jag är honom/Jag hatar honom.

Jag älskar henne/Jag är honom/Jag straffar henne.

Jag hatar mig/Jag straffar mig/Jag hatar mig.

Jag ville aldrig göra allt det som jag gjort. Förlåt*