Brighter side.

You´re to me, what the moon is to the sea*

Ikväll är en sådan kväll jag inte vill vara ensam. Al är hos Jack och mamma är inte hemma. Jag är allena med andra ord.

I guess I just have to face it - Never good enough*

Try not to breath.

Hon ringer mig om nätterna, säger inget när jag svarar utan lägger bara på, och ringer igen. Om och om igen.
Detta ständiga psykande.

Ovissheten är det värsta.

"Tänk inte så mycket", säger han.

Och jag försöker. Jag försöker ignorera och bara leva för stunden. Men hon låter mig ju inte vara. Det går inte en dag utan att hon gör sig påmind på ett eller annat sätt...

Jag måste få reda på om överklagan gått igenom innan jag blir tokig, innan hon äter upp mig inifrån. Jag vill slippa denna vandrande mardröm.

Hon skrämmer mig inte på avstånd, det är bara djävligt pressande. Störande.

Dags att byta nummer kanske?
Ja. Om d nu är den enda utvägen så... Fan. Hur kan en människa förstöra ens liv så totalt.

Hon och han. De har sabbat mig rätt totalt.

Kommer jag någonsin bli hel igen?

Varför kan inte allt härj och skit bara låta mig vara? Jag vill inte mer!

Dags att titta på "Ice Age" med A.

Hej.

I could Die for beeing boring.

http://www.youtube.com/watch?v=LGYRR_qCO-8

Jag försöker göra rätt, vara rätt.
Men inte för någon annan än mig själv.
För det är inför mig själv som jag står i slutändan och det är jag som tvunget måste leva med mig själv.

Är så trött, så trött nu... Blir en tidig kväll tror jag...

Fick brev idag, åtal har väckts och det ska sättas datum när rättegången ska bli av. Det verkar fan inte bättre än att det blivit "tradition" i mitt liv. Jag gör inget men likväl så involveras jag i de mest absurda av situationer.

Allt det jag försöker undevika.

I´m touble in a bubble.

Nattnatt//akr*

Out of time*

Samtal i natten.
Jag förstår mer än du anar, jag ser mer än som visas. Och jag finns där.

Du vet vart jag finns...*

As time pass us bye.

Den kommer i vågor, saknaden.

Jag har lärt mig att bemästra, jag har härdats. Men när det blåser upp till storm faller jag, vågorna blir mig övermäktiga.

De tar mig, sköljer i väg mig till sorgen och smärtans land.

Matt, sönder och trasig. Ensam och vilsen.

Det är en lång väg tillbaka, många vågor att bemästra, många stormar att rida ut.

Men en dag ska jag stå där helskinad, i solen och lyckans land.

En dag ska även jag vara fri.



//



Jag styr bilen ut på regntung asfalt, ut på gatorna, genom staden som lärt mig allt om hat och förakt.

Staden som lärt mig att ingenting är heligt och att tillit bara finns i en utomstädes utopi.



Denna stad, mitt universum. Min födelsestad och min död.

Min dom som kommer att följa mig likt en skugga.

Jag vaknar upp med sorgen och går till sängs med ångesten. Mina vänner, kära och trogna, de som alltid finns där.



Regnet ligger tungt i luften och diset stiger likt änglar mot skyn. Rastlösa själar på jakt efter ett nytt byte, ett nytt offer att forma till sitt.



Jag är min egen - Livegen. Jag lever för att jag måste, jag lever för att man ska.

Jag lever för att jag hoppas på att det finns något bättre än det här.



Svåra minnen och hårda ord som etsat sig fast. Ett iskallt grepp om ett hjärta bakom murar.



En blyg flicka, vilsen på vägen. Förlorad till förlorarna, fast i föraktet.



Spökstaden.

Restless soul.

Vad är mänsklighet egentligen?
Solidaritet?

Vi trampar på andra för att nå dit vi vill. Vi leker med andra människors känslor, leker med deras sinnen och utnyttjar deras godtrohet.

Fast är det egentligen godtroget att tro gott om mänskligheten? Att tro på att den man litar på inte kommer att såra en avsiktligt, att ens lita på någon?

Jag vill tro gott om alla, jag har alltid velat det.
Men jag kan inte lita på någon längre. Livet har skapat en mur runt mig, ett skydd mot inkräktare. Jag är säker men samtidigt fångad i mig själv, fångad i min osäkerhet och rädsla.
Och när jag väl ger efter för något så blir det för mycket, för ogenomtänkt och ack så fel.
Det slutar i kaos i vanlig ordning.

Och för varje törn jag får blir min mur allt starkare, jag allt kallare.

Onåbar.

Jag driver människor ifrån mig av rädsla för att fastna för dem. De jag gillat mest är också de jag sårat mest, lämnat när jag minst av allt velat det. Av rädsla för att bli lämnad.
Jag skyddar mig innan det ens finns något att skydda mig mot.

Jag är komplicerad, jag vet. Livet är inte lätt, tro mig, jag vet.
Ändå har jag aldrig slutat tro på att jag en dag kommer att finna ro, låta mig själv vara lycklig och stanna kvar i lyckan, våga tro på den, våga leva och våga vara lycklig.

En del verkar tro att man inte känner något, att man bara är en leksak. Vad ger dem rätten att behandla en så? Vad driver en människa till att bete sig så?
Jag vill verkligen inte tro på att det är med meningen de utför sina handlingar men ibland undrar man ju.
Vet de vad smärta innebär? Vet de vad svek gör mot en? Vet de hur det känns?
Jag tror inte det, för om de visste så skulle de aldrig utsätta någon annan för det.

Allas tid kommer*

Det tar tid för sår att läka och av vissa förblir det ärr kvar som för alltid kommer att påminna om det sår som en gång smärtade så djupt.
Trots det så hoppas man alltid, det är mänskligt...
Hoppet är det sista som överger en människa sägs det och jag tror på det.
Jag vmåste tro på det, liksom mig själv.

Men det är svårt att tro på något som aldrig tycks duga.
Svårt att tro på något som aldrig verkar äkta.
Svårt att vara den man är när man inte riktigt funnit sig själv.
Svårt att hitta hem när man är vilse.

Guide me home*

God natt.

And god gave the world me.

Back in the old tracks, back in my life. So safe and at the same time so different.

Hamnade snett där ett tag. Men nu när jag ser tillbaka och ser dem som är kvar, spillror av sina forna jag, då lider jag med dem och känner mig stolt över mig själv.
Jag må vara drottning av att ställa till det för mig själv och hamna i skeva/turbulenat/ogenomtänkta situationer. Men jag rider också ut dem, starkare än innan.

The one who thinks he´s fooling is the one getting fooled. I´ve learnd how to play the game from the best, and better then the best I´ve become. I saw trough it all and pretended that I dídn´t know, how silly, I know. But brilliant at the same time. The less they think you know, the more they tell. And the moore you know, the moore you can use against them in the end.

Cause there´s always an end - Sweet beginnings and bitter endings*

Manipulativ, bitch, elak, beräknande. Ja, jag är allt av det. Men jag ger bara det jag får. Tro inte att jag inte vet, att jag inte förstår. Allt är ju bara ett spel, eller hur? Och det gäller att vinna i slutet.

Du har redan förlorat. Och det är inte jag som orsakat det, det är du själv. Man gräver bäst sin egen grav. Men jag lovar att jag kan pryda den med vissna blommor.

Icequeen.
Hard as stone - Cold as ice.

Jag har mina änglar som jag aldrig går utan. De har min lojalitet och min beundran. De vackraste människorna är mina vänner och utan dem vore jag inget, med dem är jag allt.

No hate, no regrets. I just won´t do it again.

Revenge is a dish best served cold.
And it´s best when you don´t have to make it on you own, just sit there and enjoy.
Oh, I´m enjoying =)
The best dish ever...*

I used to play the game straight, but you played it dirty - and so wil I. Forget about all the promises about not telling. Oh, ghad, this is from now on a "kiss and tell - Send you to hell"...

Eller?
Kanske inte. Moral är moral och principer är principer. Ett förtroende är ett förtroende även om man inte alltid får det man ger. Frågan är bara vem som kan gå ur det hela med stolthet och veta att man i alla fall har kvar den?

I know how to shut my mouth, do you?

Och. Nej. Det var inga baktankar från början, inte från min sida. Jag utgår alltid från att alla menar väl.
Ibland är jag kanske lite väl blåögd och naiv. Men samtidigt, vart vore vi annars, om man skulle tro att folk var "pure evil" jämnt?

Jag tror fortfarande på en "andra chans" och att alla är värda en, oavsett vad.

Stay real*

Nej. nu har jag ödslat nog med tid på mina tankar. Dags att ge sig ut och springa (?) och rensa huvudet =)

Jag älskar för att jag älskas*//a*a