Restless soul.

Vad är mänsklighet egentligen?
Solidaritet?

Vi trampar på andra för att nå dit vi vill. Vi leker med andra människors känslor, leker med deras sinnen och utnyttjar deras godtrohet.

Fast är det egentligen godtroget att tro gott om mänskligheten? Att tro på att den man litar på inte kommer att såra en avsiktligt, att ens lita på någon?

Jag vill tro gott om alla, jag har alltid velat det.
Men jag kan inte lita på någon längre. Livet har skapat en mur runt mig, ett skydd mot inkräktare. Jag är säker men samtidigt fångad i mig själv, fångad i min osäkerhet och rädsla.
Och när jag väl ger efter för något så blir det för mycket, för ogenomtänkt och ack så fel.
Det slutar i kaos i vanlig ordning.

Och för varje törn jag får blir min mur allt starkare, jag allt kallare.

Onåbar.

Jag driver människor ifrån mig av rädsla för att fastna för dem. De jag gillat mest är också de jag sårat mest, lämnat när jag minst av allt velat det. Av rädsla för att bli lämnad.
Jag skyddar mig innan det ens finns något att skydda mig mot.

Jag är komplicerad, jag vet. Livet är inte lätt, tro mig, jag vet.
Ändå har jag aldrig slutat tro på att jag en dag kommer att finna ro, låta mig själv vara lycklig och stanna kvar i lyckan, våga tro på den, våga leva och våga vara lycklig.

En del verkar tro att man inte känner något, att man bara är en leksak. Vad ger dem rätten att behandla en så? Vad driver en människa till att bete sig så?
Jag vill verkligen inte tro på att det är med meningen de utför sina handlingar men ibland undrar man ju.
Vet de vad smärta innebär? Vet de vad svek gör mot en? Vet de hur det känns?
Jag tror inte det, för om de visste så skulle de aldrig utsätta någon annan för det.

Allas tid kommer*

Det tar tid för sår att läka och av vissa förblir det ärr kvar som för alltid kommer att påminna om det sår som en gång smärtade så djupt.
Trots det så hoppas man alltid, det är mänskligt...
Hoppet är det sista som överger en människa sägs det och jag tror på det.
Jag vmåste tro på det, liksom mig själv.

Men det är svårt att tro på något som aldrig tycks duga.
Svårt att tro på något som aldrig verkar äkta.
Svårt att vara den man är när man inte riktigt funnit sig själv.
Svårt att hitta hem när man är vilse.

Guide me home*

God natt.