Never ending toughts.

Me oh my... What to say, what to do? It´s all about me anyway...*

måndag, oktober 16, 2006

You wanted me to be someone that I could never be.

Då är helgen över och med den en hel del besvikelser.
Inget tycks någonsin blir som jag planerar det.
Kanske därför som allt blir så mycket bättre när jag skiter i planer och bara lever?
Eller är det då jag förlorar mest?

Impulsiv.

För impulsiv.

Jag måste lära mig att hejda mig,
stanna upp och tänka efter.

Vill jag verkligen genomföra det här?

Och ja,
givetvis vill jag det.
Hela min kropp skriker efter att jag vill,
för jag vill ju just då,
i den stunden.

Och gör jag det inte då,
när ska jag då göra det?

Har alltid haft sådana planer för mitt liv men ser jag tillbaka på dem så har inga fallit in.
Där jag är nu har aldrig ens funnits på min karta och dit jag ville finns inte längre kvar.

Jag förlorade det mesta för ett bra tag sedan,
kanske samtidigt som jag förlorade mig själv,
min själ och mitt hjärta till det förflutna...

Det som aldrig riktigt var men ändå är.
Det jag aldrig riktigt blir fri ifrån.

Ändå.
Jag har ju allt så vad strävar jag efter?
*Världens vackraste son.
*Utbildningen jag verkligen vill gå.
*Jobb.
*Underbara vänner.
*Min älskade mamma.
*Helt okej materiellt.

Tros det.
En enorm saknad.
En tomhet som aldrig blir riktigt fylld.

Asexuell och oemotionell.
Livet har lärt mig att leva,
skydda och fly.

Det bor en slampa inom oss alla,
fast själv så framhäver jag mest bitchen.
Det är så man överlever.

Och överleva det kommer jag alltid att göra.
Jag har för mycket ansvar,
för mycket att leva för.
Jag kan inte skita i det,
jag kan inte fly från det.
Jag valde och nu står jag för mina val.

Mitt liv,
mitt ansvar,
mina val.

Önskar bara att att en del av det jag saknar skulle kuna infinna sig och göra mitt liv än mer inehållsrikt och kärt.

//

Imorgon är det dags för Västervik,
tatueringsdags.
Nervös till tusen.
Men jag vill ju så gärna.
Och som alltid har jag ritat motivet själv.
Det är då det betyder något för mig.

//

Don´t leave me here stranded.
Don´t you remember what you promised me?

"Come back ´nd haunt me,
take me back to blacker nights ´nd brighter days..."