Try not to breath.

Hon ringer mig om nätterna, säger inget när jag svarar utan lägger bara på, och ringer igen. Om och om igen.
Detta ständiga psykande.

Ovissheten är det värsta.

"Tänk inte så mycket", säger han.

Och jag försöker. Jag försöker ignorera och bara leva för stunden. Men hon låter mig ju inte vara. Det går inte en dag utan att hon gör sig påmind på ett eller annat sätt...

Jag måste få reda på om överklagan gått igenom innan jag blir tokig, innan hon äter upp mig inifrån. Jag vill slippa denna vandrande mardröm.

Hon skrämmer mig inte på avstånd, det är bara djävligt pressande. Störande.

Dags att byta nummer kanske?
Ja. Om d nu är den enda utvägen så... Fan. Hur kan en människa förstöra ens liv så totalt.

Hon och han. De har sabbat mig rätt totalt.

Kommer jag någonsin bli hel igen?

Varför kan inte allt härj och skit bara låta mig vara? Jag vill inte mer!

Dags att titta på "Ice Age" med A.

Hej.