Like heaven, like hell - My life.

Underbar dag so far,
Kalmar med fröken T, mkt glädje, tankar och funderinger.

Tar bara en paus i körandet nu för snart bär det av mot Fågelstavik och hästägarbyte.
Lace ska bli MIN på papper =)

<3//a*a

Role the dice.

Känner mig lit som en tärning i ett spel.
Nu när hon vet så vet ju inte jag.
För vad har jag att erbjuda mer än mig själv?

Och det i lördags, det kändes
Minst sagt.

Men jag gömmer huvudet i sanden och vägrar titta upp.
En konfrontation är onödigt ont.
Jagkan inte styra eller bestämma över situationen.

Bara vänta och se.
Hoppas?

Out//a*a

An so it is - Story on repeat.

Jag säger saker jag inte menar.
Jag vill. Tro mig.
Med tanke på hur jag känner nu så skulle den känslan knappast avta, snarare tvärt om.
Men som sagt,
det är inte mitt val och hur gärna jag än vill så ger jag hellre upp än kämpar.
Jag kan inte kämpa för ngt som aldrig varit mitt, jag kan inte heller kräva att det ska vilja ha mig.

Men en sak är säker.
Jag är ärlig och jag skulle varken hota eller ljuga.

Du ser rätt igenom mig och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det.
Jag blir osäker.
För den som ser kan även skada.
Inte för att jag tror att det skulle ske.
Du är inte dem.
Därför.

Men glöm inte att levaDITT liv efter DINA val och hur DU vill ha det.
DIN lycka är viktigast.
Och jag får helt enkelt acceptera det.

Men jag lovar, det är unikt.
Ingen brukar se om jag inte låter dem göra det,
och kanske är det så att jag omedvetet låtit dig göra det.

Varför?
Jag vet inte.

Ibland faller jag bara, satsar, vågar.
Hur kan något som känns så rätt (ur min synvinkel) vara så komplicerat?

Ja...
Det svaret vet vi nog alla,
inget i mitt liv har någonsin varit lätt eller okomplicerat så vfö skulle d ändras nu?

Ändå hoppas jag.

Jag ger allt, bara du låter mig.
En chans, allt jag vill ha.

Men jag kan inte kräva det så istället kväver jag mig.

Out*//a*a













"Att förneka sin innersta vilja är att svika sig själv."

En fråga utan svar, eller ett svar utan fråga?

Vad ska du med mig till egentligen?

In memorian.

Sorgen stryker sig längs väggarna, kryper in i minsta skrymsle och vrå. Den omfamnar mig, sluter in mig i en bubbla som sakta men sälert fylls upp av ångest.

Det är jul.
Jul betyder inte längre glädje för mig, den står för saknad och sorg.
Men samtidigt måste jag ge Alex den julglädje som varje barn förtjänar.

Själv så minns jag inte så mycket av julglädjen, minns bara att det var svårt att somna natten innan, pirret i magen av både spänning, rädsla och förväntan Man visste ju aldrig hur den skulle bli trots allt.

Som min läkare säger; Det är inte bra att minnas allt, vissa saker mår man bara bättre av att ha förträngt.
Men en hel barndom?
Jag vet inte ens om jag hade någon...

No words.

Bästa på länge - Livet*

Shy gal.

Om.

När ska man våga hoppas på det man vill ska ske? - Framtiden.
När ska man våga tro på att saker och ting faktiskt kan bli som man vill? - Lyckan.
När ska man våga chansa när man är livrädd för att bli avvisad? - Trygghet.
När ska man få svar på en fråga som man kanske inte vill ha svar på egentligen? - Vetandet.

Ibland så vågar man inte för att saker och ting kanske inte är som man vill att de ska vara.

Men genom att aldrig våga chansa så kanske man mister just den chansen?
Eller så skonar man sig själv från ett nederlag.

Kalla mig feg - Sanningen är blyghet - Svaghet - Rädsla.

Jag vill så gärna duga, vara bra nog.
Dessvärre har jag bara fått bevis på motsatsen gång på gång.
Ändå.
Jag slutar aldrig hoppas.
Hoppas på att jag någongång ska vara god nog och duga åt någon som ger mig det jag behöver:
Lycka - Stabilitet - Närhet - Trygghet.
Att känna att även jag är värd något för någon som är värd minst lika mycket för mig.

För en del handlar allt om sex, för andra om pengar.
För mig handlar det om närhet och trygghet.
De förstnämnda sakerna spelar mindre roll.

Jag vill kunna vara jag.
Den jag är nu.
Och den jag börjat vänja mig vid att vara, den jag börjat trivas med.
Jag mår bra trots att X försökt att "äga" mig med alla psykiska medel och fysiska handlingar.
Jag mår bra för att jag har styrkan att avsluta det, glömma och se framåt.

Allt som en gång var, det destruktiva, mitt förflutna.
Det får tillhöra just det förflutna.
Jag lever i nuet och jag lever för en framtid.
En framtid som jag äntligen vågar tro på.

Jag kan, jag vill och jag ska - Leva.

Jag tog tag i mig själv när jag höll på att bli någon jag föraktat och fruktat,
jag höll på att bli min pappa.
Inte pappan jag älskade, utan pappan som skadade, tryckte ner, hotade och var djävulen personifierad.
Han som inte ville leva men gjorde det för min skull.

Och jag förstår honom.
Jag har alltid känt att jag levt för andras skull, aldrig för min egen.
Jag har inte förstått poängen med att leva för att jag vill,
för vem vill leva ett liv fyllt av skräck, svek, tårar, sorg, rädsla och en ständig flykt?

Jag är inte den jag var då.
Jag är inte den jag höll på att bli.
Jag är den jag är nu - Jag.

Och jag vet att om jag bara fick chansen att bevisa det så kan jag vara allt.
Bara jag tillåts vara det*

Svammel och mummel, sanning och hopp.

Nu kommer jag i alla fall gå och lägga mig glad, om än lite halvskraj för en varulvsattack.
Men d e smällar man får ta =)

Jag trivs.
Tack//a*a













I made a wish up on a star*

.......

You put a smile on my face.

Thanks*

Finaly free.

Sweet beginnings - Bitter endings.
Mina fötter ljög inte denna gången.
Jag är dock inte bitter, snarare lättad.

Slutet på en saga och början på en ny...?

Stuck in a moment I can´t get out of it...

Ibland önskar man att allt kunde vara som då - Som förr - När allt var "bra" - DÅ.

Då som nu...*

Painkiller/Brainkller

Jag HATAR att älska så att det gör ont.
Jag HATAR att vara rädd för att älska.

Jag HATAR att älska samtidigt som jag älskar att älska.

Catch me, I´m falling.

Toyboy/Joygirl.

It´s just a game I´ve learnt to play.
The problem is that I never learned how to play on the safe side - Life.

Use or be used.

"You´ve gotta find someone new, I really hope you do, cause I love you..."
Jag kommer ihåg när den släpptes, jag kommer ihåg varför den etsat sig fast.
Och hela tiden hoppades jag på det motsatta.

Men till vilken nytta?
Jag är den jag alltid varit - Aldrig bra nog, fin nog, duglig, värdig.

Men en dag, tro det eller ej, ska jag vara allt jag någonsin velat vara - Någon.

Och just nu är jag lycklig, en dröm har gått i iuppfyllelse, jag har världens vackraste häst som står och väntar på mig i "mitt" stall.
Äntligen har en del av mig fått komma "hem".

Resten kan jag bara drömma om, även om de slår in bitvis då och då.
Men helheten är avlägsen - Min utomstädes utopi.

Men drömma får man och drömmer gör jag - Hopplöst förlorad*

//a*a

Nightmare.

Saknad.

FAN!

Det gick just upp för mig att en av mina närmaste vänner sedan tonåren är död - borta.
Jag fick reda på det för en månad sedan men jag tog aldrig in det.
Satt och tittade på gamla kort nyss och där var han.

Min vän.
Han som förstod.
Och han var verkligen en vän, den bästa.

Fan ta mig.

Innerland.

Är jag lycklig?
Ja, ibland - Då.

Är jag olycklig?
Ja, när jag inte är där - Då.

Like a rollin´stone.

Jag kan inte somna för så fort jag sluter ögonlocken ser jag dig framför mig.
Jag vill inte ha dig där, jag vill ha dig här.

Som det var - Som det är - Som ingenting - Som allting