In memorian.

Sorgen stryker sig längs väggarna, kryper in i minsta skrymsle och vrå. Den omfamnar mig, sluter in mig i en bubbla som sakta men sälert fylls upp av ångest.

Det är jul.
Jul betyder inte längre glädje för mig, den står för saknad och sorg.
Men samtidigt måste jag ge Alex den julglädje som varje barn förtjänar.

Själv så minns jag inte så mycket av julglädjen, minns bara att det var svårt att somna natten innan, pirret i magen av både spänning, rädsla och förväntan Man visste ju aldrig hur den skulle bli trots allt.

Som min läkare säger; Det är inte bra att minnas allt, vissa saker mår man bara bättre av att ha förträngt.
Men en hel barndom?
Jag vet inte ens om jag hade någon...