Winds of change*

Han frågade om jag ville leva för att jag själv ville det.
Jag svarade "ja".
För nu vill jag leva.
Jag lever inte längre för att andra "krävt" det eller för att jag "måste".
Jag lever för att jag vet att jag inte är ensam.
Jag lever för att det finns ett liv där ute som jag kan få.
Jag lever för att jag har kunnat känna ren lycka och nu vet att den finns.
Jag lever för min son som är mitt allt.
Jag lever för mina djur som ger mig villkorslös kärlek.
Jag lever för min otroliga mamma som jag avgudar.
Jag lever för att jag har så många fler glädjeämnen och anledningar för att leva än för att inte göra det.

Vändpunkt 07/08.
D.F 28/11 -07.
Nyårsafton <3

Jag är inte så misslyckad ändå.
Jag har fixat rätt mkt och jag vet att jag kommer att ta mig till framtidsdrömmarnas mål.
"Du kan allt bara du vill..."
Jag kan ALLT bara jag VILL. Och jag SKA.

Ingen förstår det som händer nu, det är inte heller nödvändigt eller något jag kräver.
Men vänd mig inte ryggen och gå.
Nu om någonsin behöver jag mina nära och kära som mest.
Jag behöver stöd, få höra att jag klarar det, få höra att jag är värd något och en kram då och då skadar inte heller.

För än är jag kvar i den sårade, skadade, arga, lilla flickan.
Det är henne jag ska bli fri ifrån för att kunna bli mig, ett jag.
Det kommer inte bli lätt i och med att jag har konstaterad personlighetsklyvning till följd av min uppväxt.
Så vem av alla är jag?
En mix av alla kanske?
Eller så får jag ska en jag som jag känner är jag, någon jag kanske till och med kan tycka om och vara stolt över att vara.

//a*a*a*












"Älska mig som mest när jag förtjänar det som minst..."