Pappa!

Ser du mig som jag ser dig?
Hör du mig som jag hör dig?
Minns du mig som jag minns dig?
Vakar du över mig som jag vakar över ditt minne?
Saknar du mig som jag saknar dig?
Känner du samma smärta som jag bär med mig varje dag?
Finns din själ där ute som min finns här?
Jag hoppas,
vill,
tro på att du ser mig,
hör mig,
vakar över mig.
Jag önskar dig inte den smärtan jag bär på.
Jag önskar bara att du kunde göra den lite lättare genom att ge mig ett tecken på att du är okej,
att du har det bra,
att du ändå finns.
Du kommer alltid att finnas inom mig.
Varje gång jag möter min spegelbild så är det dina ögon som jag ser.
Jag önskar av hela mitt hjärta att du fanns här,
om blott för ett ögonblick.
Jag kommer aldrig att sluta älska och sakna dig lilla pappa.
//dottret