En stad av misär.

Hemma igen efter ett par underbara dagar i V-vik. Börjar kännas som hemma där, men jag vet inte om jag vågar ta klivet än.Det betyder att jag måste stå helt på egna ben och inte ha min mamma som stöd då jag verkligen behöver det.

Älskade lilla mamma, hon är guld värd.
Men jag klarar inte av att bo kvar här, jag kan bara inte det. Depressionen sätter sn klor i mig så fort jag är hemma igen. Jag vill bara bort, tillbaks till viken, tillde äkta vännerna och den sanna glädjen.


Är så trött på all falskhet och allt utnyttjande. Jag orkar inte med det.

Tacj gode gud så har jag ett underbart vikariat och jag stortrivs =) Och jag får göra det jag älskar - Skriva, lära mig att skriva. Är så oerhört tacksam för den här chansen och jag vill verkligen fixa det, jag SKA fixa det =)

Annars?
Bruten förlovning och frihet till livet ;) Precis som livet ska vara på sommaren.
Om det nu kande ta och bli lite sommar när man för en gångs skull är ledig, men nej, det ska givetvis regna och vara grått. Djävla pissväder!

Nog för denna gången//akr*