I give myself away...
...but I can´t give you something you´ve allready got and always has had ever since "you know when".
Jag gör aldrig något utan att det har betydelse för mig.
Hur gärna jag än vill och så mycket som jag än har försökt med att sluta känna, sluta tycka och att sluta vilja/hoppas/tro, så har jag aldrig lyckats ta mig till det känslokalla tillståndet.
Livets stigar är många och valen än fler, ibland krävs det en liten omväg för att sedan hitta tillbaka till den huvudstig man en gånga avvek ifrån, den man hör hemma på, ämnad för.
Jag tror på att saker sker av en anledning. Att vissa saker är förutbestämda, att det finns en mening med allt. Jag minns inte mycket av mitt liv, det mesta suddigt eller helt svart. Men det finns minnen som är kristallklara, konversationer och ord lika exakta i mitt minne som då. Alla dessa klara minnen har en sak gemensamt; Jag minns lycka. Jag minns trygghet och jag minns hur det kändes att verkligen vara lycklig.
För en stund var jag tillbaka i tiden, bläddrade i minnenas bibliotek och fann lyckan - Lugnet. Alltet och min flykt från intet.
Jag ska fullfölja drömmen. Och jag vet att jag kommer att göra det. Jag måste, jag har ett löfte till mig själv.
*
Ibland ställer man sig inte frågan "Om?", utan; "När?".
Och ibland förstår man det inte fören efter att "När" blivit "Då".
Din djupaste förnekelse är kanske din högsta önskan?
Din största skräck är kanske din innersta önskan?
Jag kan inte förneka att jag har förnekat. Trots mina skapliga meriter i argumentation misslyckades jag totalt.
Jag kan ljuga för vem som, ibland lyckas jag till och med lura mig själv. Det finns bara ett undantag.
Just nu kastas jag mot en okänd framtid, men jag ser fram emot att möta den för första gången på länge.
Jag ÄR glad. Jag ÄR lycklig. Och vissa stunder kan jag bli så överväldigad av framtidshopp/tro att jag blir ställd.
Jag vågar äntligen tro på mig själv och att jag kan lyckas, att jag har en framtid, att jag kan bli helt fri.
"En annan tid, en annan plats", sas det. Nu är det en annan tid, dock samma plats. Men man kan inte få allt, bara hoppas på det bästa och tro på det man gör - Jag tror på framtiden.
Nu som då.
//a*a
http://www.youtube.com/watch?v=5ze_bC4yiIc
-Jag är fri nu.
Ta min hand så följer jag dig...
Framtid.
Jag gör aldrig något utan att det har betydelse för mig.
Hur gärna jag än vill och så mycket som jag än har försökt med att sluta känna, sluta tycka och att sluta vilja/hoppas/tro, så har jag aldrig lyckats ta mig till det känslokalla tillståndet.
Livets stigar är många och valen än fler, ibland krävs det en liten omväg för att sedan hitta tillbaka till den huvudstig man en gånga avvek ifrån, den man hör hemma på, ämnad för.
Jag tror på att saker sker av en anledning. Att vissa saker är förutbestämda, att det finns en mening med allt. Jag minns inte mycket av mitt liv, det mesta suddigt eller helt svart. Men det finns minnen som är kristallklara, konversationer och ord lika exakta i mitt minne som då. Alla dessa klara minnen har en sak gemensamt; Jag minns lycka. Jag minns trygghet och jag minns hur det kändes att verkligen vara lycklig.
För en stund var jag tillbaka i tiden, bläddrade i minnenas bibliotek och fann lyckan - Lugnet. Alltet och min flykt från intet.
Jag ska fullfölja drömmen. Och jag vet att jag kommer att göra det. Jag måste, jag har ett löfte till mig själv.
*
Ibland ställer man sig inte frågan "Om?", utan; "När?".
Och ibland förstår man det inte fören efter att "När" blivit "Då".
Din djupaste förnekelse är kanske din högsta önskan?
Din största skräck är kanske din innersta önskan?
Jag kan inte förneka att jag har förnekat. Trots mina skapliga meriter i argumentation misslyckades jag totalt.
Jag kan ljuga för vem som, ibland lyckas jag till och med lura mig själv. Det finns bara ett undantag.
Just nu kastas jag mot en okänd framtid, men jag ser fram emot att möta den för första gången på länge.
Jag ÄR glad. Jag ÄR lycklig. Och vissa stunder kan jag bli så överväldigad av framtidshopp/tro att jag blir ställd.
Jag vågar äntligen tro på mig själv och att jag kan lyckas, att jag har en framtid, att jag kan bli helt fri.
"En annan tid, en annan plats", sas det. Nu är det en annan tid, dock samma plats. Men man kan inte få allt, bara hoppas på det bästa och tro på det man gör - Jag tror på framtiden.
Nu som då.
//a*a
http://www.youtube.com/watch?v=5ze_bC4yiIc
-Jag är fri nu.
Ta min hand så följer jag dig...
Framtid.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home