Ett slag i ansiktet.

Psykiskt sjuk.

Det låter så definitivt,
så otäckt.

Men är det en del av en själv så får man lära sig att leva med det.
Och jag ska lära mig leva,
för alla har rätt till ett liv.

Jag känner en stor sorg för att jag inte är "normal",
för allt jag fått uppleva.
Men utan det så vore jag inte den jag är.
Frågan är bara vem jag egentligen är?

//ac*